Pomerol är synonymt med det bästa av Bordeaux

En nästan osynlig platå ligger under Pomerol, som har gått från att vara okänd till berömd under ett halvt sekel. Pomerol är en av de bästa appellationerna i Bordeaux och är en kvalitetsstämpel av dimensioner. 800 hektar vinodlingar producerar eftertraktade viner, och detta är historien om appellationen, hemvist för Petrus, Le Pin och Château Lafleur.

När berömmelsen kom till Pomerol

Även om Pomerol geografiskt sett är det område som ligger närmast romarriket, planterade romarna först vinstockar i Saint-Emilion, som i dag också är ett vindominerande område i Bordeaux. Fler och fler bönder i Pomerol började dock ändra sitt jordbruk från grödor och vete till vinodling, och under hela 1700-talet täcktes allt fler fält av vinrankor, även om det fortfarande bara var en minimal yta.

Och även om traditionen av vinframställning i Pomerol är lång, har berömmelsen kommit till det franska vinmeckat under de senaste 100 åren - i vinvärlden är detta en ganska kort tid, och i själva verket tog berömmelsen fart först 1983, på grund av en trio av händelser.

För det första var 1982 en varm årgång, vilket gav goda förutsättningar för vinodling. För det andra hade Michel Rolland en avgörande roll för berömmelsen. Han var vid den tiden konsult på vingårdarna i Pomerol, där han gav sitt professionella utlåtande. Rolland arbetade också nära Jean-Pierre Meueix, som ägde några av de mest kända slotten i Pomerol: Lafleur, Petrus och Trotanoy. Rolland var en förespråkare för att sortera druvorna, skapa bättre koncentration och skörda mogna druvor, vilket skapade en ny stil.

En ny stil som Robert Parker skulle visa sig vara en stor anhängare av.

I dag ger Parkers namn högljudd och välkänd genklang i vinvärlden som den kanske mest kända vinkritikern av alla, men 1982 hade han ännu inte fått stjärnstatus. Här var han en oberoende vinkritiker från USA, men detta skulle komma att förändras avsevärt i och med årgången 1882 i Bordeaux. Årgången bjöd på mycket solsken, vilket resulterade i tanniner som var mogna på ett sätt som fram till dess hade varit okänt i Bordeaux. Robert Parker kunde känna igen detta, eftersom han också hade stor erfarenhet av att prova viner från Kalifornien. Mogenhet och balans, tillsammans med denna koncentration, fick honom att utropa 1982 till en enastående årgång i Bordeaux. Till en början var han ensam om denna åsikt, eftersom de klassiska europeiska vinprovarna fortfarande föredrog den gamla stilen. Men det förändrades.

1982 var en milstolpe i Bordeaux

Årgång 1982 var inte bara en milstolpe för Pomerol, utan för hela Bordeaux. Druvorna på vinstockarna nådde en helt ny nivå och inledde en ny era i Bordeaux.

För att förstå vikten av druvornas mognad är det värt att titta på årgången 1956. År 1956 var det mycket hård frost i hela Bordeaux, vilket förstörde många vingårdar och ledde till att man var tvungen att plantera om från början. Den hårda vinterfrost som drabbade 1956 tvingade ner temperaturen så lågt att vinrankorna dog.

Som ett resultat av frosten 1956 planterades de flesta vingårdar om, vilket innebar att många av de viner som producerades 1982 var nästan optimalt mogna. Normalt sett förväntas en vinstock prestera optimalt från 25-30 års ålder, och detta fönster träffades precis med denna årgång. Årgången kom också ovanpå ett årtionde då det fanns få bra årgångar att tala om i Bordeaux. I dag anses 1982 vara en av de största årgångarna under det senaste århundradet.

Michel Rolland, Robert Parker och årgångens väderförhållanden gav Pomerol berömmelse. Efterfrågan ökade och priserna följde med.

Pomerol i hundra år

För hundra år sedan producerade Pomerol vitt vin och relativt anonymt rött vin i samma stil som resten av Bordeaux, och det var först här som ambitionerna började visa sig. Efter vinlusens förödelse i slutet av 1800-talet var det inte förrän år 1900 som den första producentföreningen bildades i Pomerol. Detta ledde till att man 1928 fastställde delvis officiella gränser, som bekräftades av AOC-lagstiftningen 1936. Därefter fick endast merlot, cabernet franc och cabernet sauvignon planteras inom Pomerols gränser.

I början av 1900-talet skedde export till marknader i Belgien och Holland, men det mesta vinet såldes på den inhemska marknaden. Pomerol var fortfarande inte särskilt känt, även om kvaliteten ökade. Efter 1945 kom den första stora boomen för Pomerol. En rad fantastiska årgångar av hög kvalitet banade väg och öppnade dörrarna till de viktiga marknaderna i England och resten av Europa. Vid denna tid hade slott som Petrus och Lafleur inte ens börjat producera viner som väckte stor uppmärksamhet. Detta förändrades dock i och med årgången 1945, då särskilt Petrus höjde ribban och drog till sig uppmärksamhet även utifrån.

Perioden fram till den stora vändpunkten 1982 kännetecknades av välstånd, trots frostkatastrofen 1956. Efter omplanteringar med de perfekta sorterna och klonerna kom upproret med stora årgångar 1959 och 1961. Nu såg det mycket bättre ut och priserna för de bästa vinerna närmade sig priserna hos konkurrenterna på Girondes vänstra strand.

Pomerol idag: Châteaubeteckningar och Merlot

Pomerol ligger väster om Saint-Emilion - strax efter appellationsgränsen, där Château Figeac och Château Cheval-Blanc ligger. Pomerol är ett område på 813 hektar, vilket är mindre än 0,7 % av den totala arealen i Bordeaux.

I dag finns det cirka 130 producenter i Pomerol, varav några pryder sig med en chateaubeteckning. Den stora majoriteten av producenterna bor i små byggnader som egentligen inte kan kallas châteaux. Det finns ingen riktig stad i Pomerol, bara spridda byggnader och en enda kyrka.

Den östra delen av området kallas Pomerol Plateau, och här finns de bästa slotten. Som besökare är det svårt att se kullar och åsar, men området sträcker sig från 7 - 39 meter över havet. Så den lilla skillnaden finns, och den spelar stor roll. På toppen tronar Petrus på sin egen lilla kulle.

I dag är cirka 800 hektar planterade i Pomerol som består av 70 % merlot, 25 % cabernet franc och resten av cabernet sauvignon och små planteringar av malbec. Det råder bred enighet om att kommunen har optimala förhållanden för mognadslagring av merlot. Pomerols fördel ligger i jorden, som är en del av den viktiga terroir som definierar vinets slutliga karaktär. Terroir omfattar jordmånen, klimatet, vädret och naturligtvis vinmakarens färdigheter. Terroir är allt som kan påverka vinet.

Jordmån och klassificering i Pomerol

Jorden i Pomerol består av lera, små delar grus och en hög järnhalt. Leran och läget gör att merlot blommar tidigt på säsongen och har en längre mognadsperiod här än i grannkommunerna i Bordeaux. Den långa mognaden resulterar i en högre sockerhalt, vilket ger vinerna den mjukhet och rikedom som är så karakteristisk för området. Det är detta som skiljer bra Pomerol från bra Saint-Emilion.

Jorden är som sagt lerig på djupet, men ovanpå finns ett lager av kalksten som bidrar till att ge optimal dränering för vinrankorna. Det är viktigt att jorden både på toppen och botten har rätt sammansättning av små och stora stenar så att vattnet hålls kvar i tillräcklig utsträckning under torra perioder men kan ledas bort under blöta perioder.

Nyckeln till framgång ligger dock i djupet, där leran, som finns i flera olika nyanser, bidrar till att skapa rätt temperatur i jorden, vilket möjliggör optimal mognad av druvorna. Värmen garanterar en tidig start på säsongen, vilket ofta gör att producenterna i Pomerol kan skörda före de andra i Bordeaux. Ofta innan de problematiska regnen kommer på hösten.

De ledande producenterna i Pomerol

I Pomerol är bottennivån hög. Detta innebär att varje producent har ett vin som lever upp till områdets berömmelse. Det finns dock tre producenter som sticker ut lite mer än de andra, varför de också är värda att lyfta fram när Pomerol vecklas ut.

Petrus - Pomerols flaggskepp

Petrus är definitivt en av de största producenterna i Pomerol - och faktiskt i hela Bordeaux. Petrus historia går långt tillbaka i tiden, även om det stora kommersiella genombrottet först kom med årgången 1945.

Petrus har i många år ägts av familjen Moueix, men 2016 såldes 20 % i hemlighet till den colombianske investeraren Alejandro Santo Domingo för 200 miljoner euro. Det gör slottet värt hela 1 miljard euro, vilket motsvarar 87 miljoner euro för en hektar.

Namnet Petrus kommer från kullen där "slottet" ligger, som är uppkallad efter romaren Petrus som bodde där när romarna styrde området. Namnet sägs också ha sitt ursprung i det grekiska Sankt Petrus, Petros.

Petrus nämns för första gången på 1750-talet när Château Gazin säljer vingårdar till slottet. Kort därefter byts Petrus till familjen Arnaud 1770, och äganderätten förblir hos dem i 100 år från och med då. I mitten av 1800-talet ansågs Petrus, tillsammans med Vieux Château Certan och Trotanoy, vara ett av de bättre slotten i Pomerol som ännu inte hade fått uppmärksamhet. År 1917 bytte Petrus ägare till den tidigare anställde M. Sabin-Douarre, som omvandlade ägandet till ett företag - vilket är vettigt med tanke på fransk arvsrätt.

1929 blir Madame Loubat ensam ägare till Petrus och lägger det till en imponerande samling som även omfattar den bästa restaurangen i Libourne och två mindre egendomar i Pomerol. Vid tiden kring andra världskriget ingår Loubat ett avtal med Jean-Pierre Moueix om att hjälpa till att producera och sälja Petrus viner. Jean-Pierre Moueix drev också en negociantverksamhet samt flera andra slott i Pomerol och Saint-Emilion.

Från 1964 tog Moueix över ägandet av Petrus, och i slutet av 1970-talet tog hans son Christian Moueix över kontrollen under en period innan han drogs till Napa Valley och etableringen av Dominus Vineyards. Vid den här tiden handlades Petrus redan till samma priser som de bästa slotten i Medoc.

Petrus består av en nästan obemärkt byggnad, med 11,5 hektar vinodlingar planterade enbart med merlot, även om det tidigare har funnits upp till 20 % cabernet franc i både vingård och vin.

Jordmånen är unik på Petrus-kullen, som höjer sig 40 meter över havet. Den består av 40 miljoner år gammal blå lera, vilket är ganska speciellt eftersom lera normalt sett skulle erodera ner till låglänta områden. Denna lerjord håller kvar vatten och bidrar till att skapa en unik tanninstruktur i Petrus viner.

Både i vingården och i källaren görs allt för att optimera Petrus kvalitet. Sedan 1970-talet har skördeavkastningen minskats från 70 hl/ha till dagens 40 hl/ha. Detta ger cirka 2 500 flaskor vin per år. Petrus levererar en liten och mycket efterfrågad produktion.

Le Pin - Den ensamma tallen

Le Pin har etablerat sitt namn på rekordtid och säljs idag som ett av de dyraste vinerna från Pomerol. I själva verket är Le Pins historia i vinvärlden relativt kort och de presenterade sin första årgång 1979.

Georges Thienpont förvärvade Vieux Château Certan i Pomerol 1924, och egentligen hade han för avsikt att lägga till Le Pin i sin portfölj, men av ekonomiska skäl blev utfallet annorlunda. I stället förvärvade Georges sonson, Jacques Thienpont, vingården Le Pin och tillhörande egendom 1979. Namnet kommer för övrigt från den ensamma tall som står nära huset. Vinkällarna var i dåligt skick och huset var inget annat än ett skjul som användes för trädgårdsredskap. Vägen till framgång var belagd med hinder.

Vingården måste också delvis planteras om, så den första årgången gjordes på druvor från halva vingården på 2 hektar. Den första årgången såldes för 100 franc per flaska, och trots det låga priset var det inte lätt att sälja. Lyckan skulle dock komma relativt snabbt till Le Pin. 

Liksom för Pomerol i allmänhet kom vändpunkten för Le Pin 1982. Robert Parker gav 100 poäng och berömde det atypiska Le Pin-vinet från området. Detta väckte uppmärksamhet och efterfrågan på Le Pin ökade, vilket också ledde till att prisnivån snabbt överträffade Grand Cru Classé-vinerna från vänstra sidan i Bordeaux.

Under årens lopp har Thienpont förvärvat flera hektar och idag är egendomen 2,7 hektar planterad med Merlot. För närvarande är vinstockarna i genomsnitt omkring 35 år gamla och producerar mellan 400 och 600 flaskor vin varje år.

Familjen Thienpont äger och driver fortfarande slottet. Vinet produceras i dag i den nya vingård som byggdes 2012 och sedan 2021 är Diana Berrouet-Garcia ansvarig för produktionen. Världens vinälskare efterfrågar Le Pin, och den ensamma tallen är inte längre så ensam.

Château Lafleur

Med sina 4,58 hektar är Château Lafleur ganska litet i storlek, men stort i rykte. Under de senaste åren har en rad topprankade årgångar kommit till stånd som återigen bekräftar egendomens storhet. Mittemot Château Lafleur ligger Petrus, och om detta grannskap intensifierar konkurrensen och kvaliteten återstår att bevisa, även om det är ett faktum att båda vinerna får höga betyg av världens ledande vinkritiker. I dag ägs Château Lafleur fortfarande av samma familj som förvärvade egendomen 1872 - Jacques och Sylvie Guinaudeau tog över 1985 och för familjearvet vidare med expertis.

Vinet tillverkas i en renoverad vingård från 2018, och allt är precis som familjen vill ha det. En av de unika sakerna med Château Lafleur är druvsammansättningen, som är jämnt fördelad mellan cabernet franc och merlot. Denna kombination är mer normal i Saint-Emilion än i Pomerol. Planteringen går tillbaka till 1920-talet och har underhållits sedan 1980-talet genom att välja ut de bästa klonerna som återplanteras i vingårdarna.

"ett av de mest särpräglade, exotiska och fantastiska vinerna - inte bara i Pomerol, utan i hela världen",

- Robert Parker

På Château Lafleur har Robert Parker också haft inflytande. År 1975 besökte han gården och blev överväldigad av vinet. Sedan dess har Lafleur och Parker följt varandra uppåt på världsberömmelsens stege. Med nio årgångar som fått >98 poäng av The Wine Advocate sedan 2000 står Château Lafleur som ett av de bästa châteauxen under dessa år, vilket är anledningen till att priset också är högt.

Slottet producerar också vinet Pensées (de Lafleur), som sedan 1990-talet inte längre är ett 2:a vin, utan ett vin gjort på druvor från ett extra fuktigt bälte som sträcker sig genom godsets mycket fyrkantiga vingård. Dessa 0,8 hektar har betydligt mer fuktighet än resten av vingården och ger enligt familjen ett vin som är mer typiskt för Pomerol än Château Lafleur.

Pomerol utstrålar kvalitet

Pomerol har etablerat sig som en av de bästa appellationerna i Bordeaux. Pomerol är också en statisk appellation och det råder en bred enighet om att det inte kommer att finnas några klassificeringar här.

Pomerol skiljer sig också genom att vara nära monokultur - i betydelsen att det praktiskt taget inte finns något utrymme för att plantera fler vinstockar. Det finns inga tomma tomter eller tomter som idag används för något annat än vin. Bara det faktum att det tidigare nämnda Château Lafleur fick betala dyrt för att utvidga en grannes köksträdgård berättar historien om all bra mark som införlivas i appellationen.

En platt appellation utan stora slott som stjäl uppmärksamheten. En appellation där små stigar förbinder egendomarna. En appellation som bubblar av kvalitet, höga priser och stor berömmelse. Pomerol kanske inte ser så mycket ut för världen, men smaken är magnifik - och storheten likaså.