Bordeaux En Primeur: Låt oss tala om elefanten i vinkällaren...

Förra året publicerade vi en detaljerad analys av prissättningen för Bordeaux En Primeur, som kartlade lanseringstrender, gav historisk kontext och bedömde årgångens kvalitet. Men i år finns det liten anledning att upprepa övningen.

Siffrorna har redan talat. Och andra har gjort ett bra jobb med att visa att 2024 inte bara är en årgång under press. Det är ett system under stress.

Istället för att lista varje prissänkning och jämföra varje château med dess motsvarande äldre årgång, låt oss fokusera på den större bilden: Vad säger 2024 års En Primeur-kampanj egentligen om Bordeaux som marknad för vininvesteringar?

Vi ser inte ett överflöd av prissänkningar på grund av generositet, utan för att systemet i sig kämpar för att förbli relevant. Årgången 2024 från Bordeaux är medelmåttig när det gäller kvalitet. Men det ensamt förklarar inte de omfattande prisnedgångarna. Det verkliga problemet är strukturellt:

• För mycket vin. För lite konsumtion.
• För många mellanhänder. För låg långsiktig efterfrågan.

Överproduktion, i kombination med en marknad som blivit mättad och utmattad, sätter press inte bara på prissättning utan även på Bordeauxs trovärdighet som investeringskategori. Än mer med amerikanska tullar i antågande och en försvagad HKD mot euron.

Den oroande delen?

Även med betydande prissänkningar är många lanseringar fortfarande överprissatta. Ta bara en titt på några av de senaste släppen:

• Palmer, Montrose, Cos d’Estournel, La Mission, Troplong Mondot, Pontet-Canet, Lafleur, Léoville Barton, Smith Haut Lafitte, Beychevelle, Pape Clément
• Och ja, till och med La Mission Haut-Brion Blanc, trots att den är en av årgångens stjärnor.

Dessa viner möter inte bara motstånd – de riskerar en långsiktig värdeförlust om andrahandsmarknaden inte absorberar lagren. Och ärligt talat, de sänkta priserna speglar fortfarande inte årgångens kvalitet eller Bordeauxs position på dagens globala marknad.

För att vara rättvis: vissa slott har faktiskt gjort en verklig ansträngning för att sänka priserna till en mer rimlig nivå: Carmes Haut-Brion, Angélus, Figeac, Léoville Las Cases, Ausone och möjligen Haut-Brion Blanc.

Det här är viner av hög kvalitet – men även med sin justerade prissättning är det svårt att få kalkylen att gå ihop ur ett investeringsperspektiv.

Fantastiskt vin, ja. Bra investering? Inte riktigt!

Ikonerna står fortfarande kvar

Det finns dock några viner som verkar resa sig över bruset – och alltid kommer att göra det. Inte nödvändigtvis på grund av stora rabatter, utan tack vare deras globala renommé, sällsynthet och likviditet: Cheval Blanc, Mouton Rothschild, Lafite Rothschild…

Även dessa är spekulativa köp. De är stabila långsiktiga ankare, men även här bör köpare drivas mer av konsumtion eller långsiktig prestige, snarare än kortsiktig uppsida.

Stilmässigt verkar 2024 vara en högra-bank-årgång, mer lovande i Pomerol och Saint-Émilion än i Médoc. Dock saknas fortfarande många nyckelnamn, inklusive Vieux Château Certan, Trotanoy och La Conseillante.

Tills vi ser dessa lanseringar – och hur de prissätts – är det för tidigt att fälla en dom.

Låt oss vara tydliga: Vi älskar Bordeaux

Det är inte vinerna. Det är systemet! Bordeaux är hem för några av de mest historiska, inspirerande och utsökta viner jag någonsin har smakat. Men det gör det inte till en investering.

Den stora majoriteten av dagens En Primeur-kampanjer är inte utformade för investeringsframgång. De är utformade för att skydda en distributionsmodell som alltmer tappat kontakten med de globala konsumtionsmönstren.

Det är därför vi på RareWine Invest närmar oss En Primeur med extrem försiktighet. Och det är därför vi aldrig rekommenderar Bordeaux – om det inte finns både ikonstatus och återförsäljningslogik.

Den obekväma sanningen om Bordeaux?

Handlare och samlare som investerade i de senaste en primeur-kampanjerna kan nu inneha lager som nu är överprissatta i förhållande till den nya utgåvan. Det är inte bara frustrerande - det riskerar att leda till en omfattande devalvering av de senaste En Primeur-innehaven.

Även om Bourgogne och Champagne inte heller har haft några fantastiska resultat de senaste åren, är den viktigaste skillnaden strukturell: systemet arbetar inte emot dem, som det för närvarande gör i Bordeaux. Det är därför vi förväntar oss en snabbare återhämtning för båda regionerna när marknaden återfår momentum. Bordeaux kommer så småningom att följa marknaden, men det kommer inte att leda den.

Och det här handlar inte bara om en utmanande årgång i Bordeaux. Det handlar om överutbud, överprissättning och ett system som inte har lyckats korrigera sig självt i tid.

När äldre, högre rankade årgångar handlas till lägre priser än den senaste utgåvan, talar vi inte längre om möjligheter - vi talar om urholkat förtroende.

På RareWine har vi alltid trott att det verkliga värdet ligger i ikoniska årgångar, begränsade tilldelningar och viner som håller sin plats på den globala scenen.

Nu mer än någonsin måste investerare fråga sig: Köper du vin, eller köper du bara risk?

Ett varningens ord till nya investerare

Om du inte har tillgång till återförsäljningskanaler kan Bordeaux En Primeur snabbt förvandlas till en kostsam läxa. Du köper inte bara vin, du köper en produkt som kan vara svår att sälja vidare, särskilt från kampanjer som många investeringsplattformar har incitament att marknadsföra, oavsett det långsiktiga värdet.

Så innan du köper in dig, fråga dig själv:

• Vem kommer att köpa den av mig senare?
• Vad skulle jag betala för den på den öppna marknaden?
• Och återspeglar det här priset verkligen knapphet eller är det bara ett desperat försök att öka volymen?

På dagens En Primeur-marknad innebär rabatter inte möjligheter, de innebär exponering.

Vad händer nu, Bordeaux?

Trots några underbara viner ur ett konsumtionsperspektiv tror vi inte på årets En Primeur-kampanj - och vi är sannolikt inte ensamma.

Utan tillräcklig uppslutning från samlare och handel riskerar 2024 att bli ännu en årgång som läggs till ett redan överfyllt system. Och det är inte bara en missad möjlighet; det är början på något mycket allvarligare.

Ju fler årgångar som förblir osålda, desto mer ohållbar blir den nuvarande modellen. För varje underpresterande kampanj urholkar förtroendet. Varje osåld årgång ökar trycket på ett system som redan är ansträngt. Och låt oss inte glömma: den stora majoriteten av de senaste årgångarna ligger fortfarande osålda hos négocianter och slott som hålls till uppblåsta värderingar baserade på en modell som inte längre fungerar.

Så vad händer nästa år, när samma aktörer måste sälja ännu mer vin... med ännu mindre trovärdighet?

Frågan kommer inte att vara hur mycket man ska rabattera. Frågan kommer att vara: Vad är Bordeaux egentligen värt när marknaden slutar tro på systemet?